Mer påsk

Ibland känner jag att jag inte har nåt liv att blogga om, och ibland känner jag att jag är så upptagen med att leva att jag inte hinner blogga om det. Igår, till exempel, jobbade jag 10-17:15 och eftersom det var påskafton (och då har vi viktiga traditioner i Humlelyckan) gick hela familjen upp tidigt för att:

1. Leta påskägg. 

Varje år hittar jag först Jens ägg, sedan mitt eget innan han har hittat något av dem. Jag letar überseriöst så Jens kan lugnt låta bli att titta där jag redan varit medan jag måste dubbelkolla överallt efter honom. I år hade jag sagt till dem att gömma bättre. Det gjorde de. Jag hittade mitt efter Jens. Såret är fortfarande för färskt, jag kan inte prata om det. 

2. Titta på mamma och pappa när de letar efter påskägg.

Jens och jag gömmer deras på övervåningen och sedan letar de jättelänge medan jag och Jens står skadeglatt bredvid och hånskrattar och ger kassa ledtrådar. Sedan när de börjar bli förtvivlade ger vi dem riktiga ledtrådar också.

3. Ge mamma dåligt samvete.

Mamma och pappa kommer alltid överens om att inte ge varann påskägg, men pappa brukar struntar i det och köpa ett till mamma ändå. Jag och min bror ser det som vårt plikt att påpeka hur besviken pappa måste vara.

4. Äggarullning(uttalas så västgötskt man bara orkar)

Vi kokar ägg med äggvästar(små påskmönstrade plastfodral) och rullar dem sedan mot en uppradad pyramid av chokladägg, som bowling ungefär. De chokladägg som det riktiga ägget nuddar får man behålla och den som har flest ägg(jag) när tävlingen är slut vinner! Jag fick sjutton ägg. Pappa fick fyra. Det är för att golvet är skevt, säger han. Det kan också vara för att mamma knuffar honom när han ska rulla. 

Såhär blev hela min kycklingfamilj sedan! Mammahönan till höger hade fler små ungar, men Jens åt upp tre av fyra när jag sade att han fick smaka. Bredvid henne chillar rastakycklingen, ya mon! Sedan Gullefjun och Voldemortkycklingen(suveränt ord) med Nagini på axlarna och tittar lite mystiskt mot horisonten. Och nu vet jag vad ni undrar. Vad är det för smak på Bertie Botts-bönan som Voldemortkycklingen håller?! Men det vet man inte. Det vet man aldrig.